Unghundscupen 2002

      Kommentarer inaktiverade för Unghundscupen 2002

Text: Kicki Myrberg Foto: Katarina Björn

FRAMTIDENS FÖRARE REDAN HÄR
Unghundscupen 2002 avgjordes lördagen den 28 september på Ravlundafälten i Skåne. Värd för arrangemanget var Skånes Vallhundsklubb. Till tävlingen har, alla unghundar som kvalificerat sig fram tills den dag de fyllt tre år, rätt att deltaga. Det var med andra ord framtidens vallhundar som visade upp sig. Trots att många som kvalificerat sig lämnat återbud och reserver tagits in i deras ställe, visade tävlingen upp en mycket hög standard, med endast två brytningar. Peter Adbro, som dömde tävlingarna, hade under tävlingens gång, dragit sig till minnes 1992 års SM på får, som gick av stapeln på samma ställe och med nästan samma bana. Dagens unghundar hade med andra ord kunnat delta på 1992 års Får-SM och slagit många av dåtidens ekipage. En imponerande utveckling!
Banan bestod av en hämtning på 200 meter, en triangeldrivning, ett malteserkors och avslutades med en fålla. I malteserkorset skulle man för att erhålla full poäng stå kvar vid en öppning och driva fåren rakt igenom i den ena riktningen, för att avsluta med att driva fåren på tvären, rakt igenom. Många valde att missa 3 poäng för att själv förflytta sig till indrivning nummer två. Fåren var genomgående jämna och förhållandena kan nog sägas ha varit väldigt rättvisa.
Vann gjorde den meriterade Henrik Nilsson med Jemilias Mist, tvåa blev Pelle Johansson med Hinnareds Umbro och imponerande trea blev unga Kristina Mattsson med Erkens Meg. Hennes syster Karin Mattsson med Sammie blev femma. Dessa unga tjejer får nog anses vara Unghundscupens stora utropstecken. Det känns väldigt roligt för framtiden att två tjejer som är 12 och 15 år (ja ni ser rätt!) slår alla oss med för många gråa hår. Med en respeklöshet går dom ut på tävlingsbanorna och ser ut som om dom aldrig gjort något annat, än varit med på vallhundstävlingar. Man kan inte annat än bocka och buga. Jag fick en liten pratstund med dessa två efter tävlingen och kunde då konstatera att dom är fostrade i pappa Björns vallhundsanda. Dom påpekade att det är viktigt att man har ett bra hundmaterial och inte får något som ”blev över”. Hemma har dom 130 tackor och betygar att dom slåss om arbetsuppgifterna. Karin tycker det är viktigt att man har ett djur och hundintresse och att träningen ska vara kul och konsekvent. Tjejerna tror att dom haft en fördel av att ha pappa Björn som standard, när dom tränar. På frågan om dom är förvånade över att det gått så bra, säger ”Stina” att lite förvånad är hon. Hon har tränat på allvar i ett år medan Karin hållit på seriöst i tre år. De sitter bägge i SULVK:s tävlingskommitté och man kan bara gratulera denna klubb som har sådana talanger.