Solsken i höstrusket

En berättelse från vardagen, text och bild av Paula Zieger.

Solsken i höstrusket = Zam

Här om dagen skulle jag verka klövarna på baggen. En fullvuxen köttrasbagge.
Nacken skulle kunna benämnas som tjurnacke utan överdrift. Av säkerhetsskäl så har jag alltid en hund med när jag ska hantera baggar.
Så utrustad med klövsax, Derma -Phenox och Zam gick jag till stallet. Jag sa till Zam att lägga sig på sin plats, ställde Derma-Phenoxen bland ryktsakerna längs boxkanten och sedan så baxade jag ut baggen. Efter att ha snurrat lite på stallgången, hade jag fått rätt grepp och hade plats nog att sätta honom för att sedan lägga honom och fixera honom med benen. Lätt styrketräningspass skulle jag vilja säga att det blev, för att inte tala om den enorma supertänjningen av muskeln i baken.
Baggen blev verkad utan större bekymmer. Så skulle jag bara spraya honom med Derma-Phenox… som inte fanns inom räckhåll, jag lyckas aldrig fälla de här tunga giganterna till får på det ställe jag tänkt från början. Bara tanken på att resa baggen ochförsöka fälla honom igen på rätt plats gjorde mig matt. Men då! J… ZAM!!!

Hemsjö Zam V1769/2005 ja, han är värd en presentation.
Zam tände på får mycket ung och endast fyra månader gammal lyfte han på benet då han skulle kissa. Mycket instinkter och drifter vaknade tyvärr innan minsta lilla mentala mognad fanns. Han var mycket hund trots sin unga ålder. Alltid på språng, då han åt
vandrade han, då han drack vandrade han med munnen full med vatten, för han hade inte hunnit svälja förrän han var på väg. Alltid ”jagad” av sina könshormoner som drev honom till ett stressat beteende. Han hade aldrig ro att ta in omgivningen.
Han visste inte ens att han hette Zam.
Jag började på valpkurs i lydnad och första gången där var med en hund på två ben, med ett konstant pipande eller skällande. Inte roligt alls. Valpkursen gav inte många synbara resultat men vi fortsatte vidare på allmänlydnadskurs. Vid ett tillfälle skulle vi testa lite enkla agilityövningar, då hände något! Detta blev en problemlösning vi skulle lösa tillsammans.
Där lyssnade han och ville verkligen jobba med mig. Hemma testade jag om han ville hjälpa mig att bära saker, spannar, sekatörer, tidningen ja, vad som dök upp. Det räckte med”Zam kan du hjälpa mig och bära?”.
Jadå, det kunde han och alltid var han mån om att lämna det han bar på till mig då vi var framme. Så under den stressade ytan fanns en riktig gentleman.
Vid ett års ålder blev han kemiskt kastrerad för att se om det kunde vara något.
Om det var! Inom tre dagar stod han och åt all sin mat utan att vandra.
Så valet att göra den riktiga kastreringen var enkel.
Helt plötsligt visste han att det var han som hette Zam J
Vi har fortsatt med att träna lydnad och nu vid fyra års ålder så rasslar den ena polletten efter den andra ner. Det har varit nödvändigt för oss att bygga vår teamkänsla på så många sätt som möjligt. Tyvärr så har vi sämst relation i fårvallningen, där har det varit för mycket strider.
Men, efterhand som vi vuxit oss samman på lydnadsplanen har även fårvallningen gått bättre! I sommar ”började vi om” i vallningen med att valla nöt.
Vilket lyckokast!JJJ

***

Nu tillbaka till baggen och klövarna. Jag kallade på Zam, han kom fram till mig, ”Zam apport”, jag visade med blicken och handen mot flaskan med Derma-Phenox. Zam funderade väldigt på vad jag ville, slog flera lovar i stallet och runt baggen…kom och satte sig igen. Jag visade bort mot ryktsakerna där flaskan stod…sedan hämtade han en ryktborste, det verkade väl rimligt att jag behövde den i hans värld. ”Apport” igen, som han funderade…nya lovar bort bland ryktsakerna…så satte han nosen på flaskan och jag bröt ut i stort jubel…
DEN JA!!! Ett jättebra kommando!

Flaskan levererades snyggt och prydligt. Vilken tankeverksamhet!

Snacka om att få betalt för allt slit och all träning…jag kan inte få bättre bevis på att jag har en hund som verkligen vill göra rätt och vara mig till lags.

Sedan verkade jag klövarna på fyra av tackorna på betet…
japp, Derma-Phenox levererades på kommando. J J J

Däremellan samlade han flocken med hjälp av soft side commands…snyggt och prydligt. Ett praktiskt träningspass. Det gillar Zam, att det finns en mening med det hela. Inte hade man tänkt sig att apportering skulle ingå i den arbetande vallhundens vardag, så jag är väldigt nöjd med att ha en mångsidig arbetskamrat. J
Slutsats, all kunskap är av godo. Så i vinter åker spårselen på, för vi ska gå spårkurs!
Vem vet, det kanske kommer till nytta i vallningen det med?!