2005

      Kommentarer inaktiverade för 2005

Författare: Larry Jones och Elisabeth Jeppsson

051026
Håll med mej om att man kan likna många hussar/mattar med sin hunds ras. En rundnätt person som är ute och rastar sin bulldog – visst stämmer denna teori! Eller en långbent tjej, gärna långhårig dessutom, och så en afgan. Tänk om man fick se en puli och en ägare med dreadlocks!
Men i vallhundsklubben går vi ju inte omkring och är som bordercollie/kelpie allihop. Nej, då får vi lägga in ytterligare nyanser i denna fundering om hundar och deras ägare. Nog har vi träffat på en och annan vallhundsägare som påminner om en annan hundras.”–Den där trevliga domaren på nöttävlingen i Småland i fjol, nog var hon som en cockerspaniel?” Eller: ”-Kommer du ihåg instruktören som visade mej hur lock back tränas in; en riktig dobermann.”
Tidigare hade jag strävhåriga taxar. Charmiga, söta hundar men rätt så envisa! Lyckligtvis var mina taxar inte av den skälliga sorten, annars är ju det något som kännetecknar rasen. Och jag kan se lite taxfasoner hos min bordercollie Glen. Jag fick honom som unghund och då var han en rackare på att nosa efter rådjur. En gång drev han hare med skall, och kom t o m tillbaka för att ta upp spåret igen! Men då sprang han precis förbi mej och jag kunde stoppa honom. Men numera vallar vi och han bryr sej inte om dom vilda djuren. Men envis som en tax är han fortfarande! Säger jag ”stanna kvar” är jag övertygad om att han tänker: ”- javisst, jag stannar, men max tre sekunder!”. ”Ligg”: ”- menar du här? Här är faktiskt lite tistlar, jag lägger mej fem meter längre fram, så kommer jag dessutom närmare fåren.” ”Vänster”: ”- va, det är väl inte valår i år?”.
Ha det bra!
Elisabeth

050731
Hej i sommarvärmen!
EM i Danmark i slutet av augusti och dessförinnan Nordiska på Lekeberga gård och så vårt eget SM i oktober – ja, det finns många chanser att se fin vallning framöver trots att WM redan är avklarat. Naturligtvis bjuder också våra egna tävlingar i klubben på sevärdheter. En unghund som tar saken i egna händer (tassar?) när han tycker att matte eller husse inte har tillräcklig kontroll, ja det kan också vara en syna att skåda. Som förare är det inte så kul när det händer och hunden har nog inte heller roligt när han får höra hur han skött sig på tävlingen. Jag tror nog att de flesta av oss känner igen sig. Det är bara attkämpa på med träningen och komma igen! Riktigt roligt är det att se samma hund nästa år när han gör ett snyggt jobb med fåren. Skåne VK:s första tävling 2005 är den 20-21 augusti på klassisk vallhundsmark; Ravlunda. Vi är glada över att få fortsätta ordna tävlingar hos Elisabeth, Larry och Ulf på Haväng. Djuren och naturen, sommar och grillning på kvällen – jag hoppas på en trevlig vallhundshelg. Sen fortsätter vi med våra tävlingar, totalt 11 stycken, fram till den 22-23 oktober, då i Onslunda. Ny tävlingsplats i år är Gessie strandängar i sydvästraste delen av Skåne. ”Svallertackorna” håller i den tävlingen och till och med domaren ingår i det gänget. Kna man som tävlande ha fördel av att komma med nått saftigt vallhundsskvaller? Pröva och se! Men både baggar, tackor och lammungar är hjätligt välkomna att tävla eller som publik, med eller utan skvaller, som alltid på våra tävlingar!
Ha det bra!
Elisabeth

050411
Hej!
Ny ordförande, nya ord men samma vånda innan texten blir skriven (sa inte du också att det var jobbigt innan det blev skrivet, Larry?). Elisabeth Jeppsson heter jag, en bleking bosatt i Sölvesborg, men bara några hundra meter från Skånska gränsen. Jag tackar för förtroendet att få vara ordförande i Skånes VK och ser fram emot ett roligt vallhundsår i klubben!
Snart är det dags att bli ”fårägare” igen. Som hobbyvallare, numera, så lånar jag djur över sommaren. När hösten kommer åker dom tillbaka till sitt fårhus igen. Så tillsvida inte fåren försöker gå hem själva förstås. Det drabbade mej i höstas när jag var i Malmö för att titta på Kvarnby-tävlingen. När jag kollade min mobil vid middagstid hade jag 18 missade samtal från yngsta dottern. Hon kunde berätta att fåren var på väg att ta E22:an hem till fårhuset. Gissa om hon var glad att en söndagsmorgon få samtal från polisen om rymlingarna! Turistbyrån, min 80-åriga mor och en hel del andra var också inblandade i jakten – både på fåren och på mej. Men sen kom ägare som en räddande ängel och hämtade sina avelstackor och allt löste sej till det bästa. Jag tillbringade hela kvällen att ringa runt och tacka alla för att de försökt hjälpa till.
Två bordercollies har jag: 9-åriga Tess som nu är pensionär pga. diabetes och Glen som är 1,5 år. Han flyttade in hos oss när han var 8 månader – en odräglig rackare, tyckte både Tess och jag, och med mycken egen vilja. Jag har slitit mitt hår och ångra mitt val av hund många gånger. Men skam den som ger sej! Många dominans- och lydnadsövningar börjar nu ge resultat och jag tycker oftast mycket om honom numera. Det är bara ibland han är till salu – billigt!! Vi har gått tre vallningskurser i vinter, nu senast en helg för Joel Svensson hos Åsa och Bosse i Andrarum. Glen har lärt sej mycket och dessutom har jag lärt känna många nya trevliga vallhundsmänniskor på kurserna. Rekommenderas varmt! Ring Agathe eller Åsa om ni är intresserade av att gå på kurs.
Kristi Himmelsfärdsdag den 5 maj är det som vanligt dags för klubbmästerskap på får. Det är också hos Åsa och Bosse, på deras välinvallade får. Förutom den vanliga tävlingen hoppas jag på en prova-på-klass, utom tävlan, för oss noviser som snart börjar närma oss att kunna gå ett lokalprov. Det ger oss och hundarna lite tävlingsträning utan prestationskrav men med god djurhantering. TK jobbar vidare på idéen. Har du ingen hund att ställa upp med så ta med en kaffekorg och kom och titta i stället. Vi ses på klubbmästerskapet!
Ha det bra!
Elisabeth

050218
Hej mina vänner!
Nu går vi emot ljusare tider igen. Visst är det härligt när man så här års verkligen känner att det värsta vinter mörkret är förbi att solen syns till, lite längre och lite oftare.
Det är också ungefär så här års att våra arbetshundar ofta tar befälet utan att vi märke det (detta har dock inget med ljuset att göra -tror jag ). De rutin jobb hemma på gården har blivit så pass väl inarbetat att hundarna behöver knappt någon styr kommandon..
Smygande liksom bestämmer dom mer och mer över arbetsgången – man kan nästan blir stressad när dom skyndar fram till nästa arbetsstation när man själv har bestämt att ta det lite lugnare just den dagen( det kan finnas fler anledningar till detta). Riktigt kris blir det då man av olika skäl ändra om dom vanliga arbetsrutiner. Det krävs riktigt hårda MBL förhandlingar med de fyrbenta medarbetarna innan arbetsro kan återupprättas (man måste bl.a. medge att man själv är den felande part eftersom det är dom som gör jobbet och därför vet dom bäst hur och när det ska göras.) Man märker sedan när tävlingssäsongen börjar längre fram på året hur duktig man är som MBL förhandlare.
Välkommen alla till årsmötet där vi ska ha vår egna MBL förhandlingar utan de listiga fyrbentas medverkande.Hälsningar
Larry