2002

Författare: Larry Jones

021009
Jag lär mig aldrig. Det finns gott om varnings tecken – skriftligt, synligt och hörbart men jag liksom märker inget. Så sker det en dag, oftast på en vallhundstävling, när solen plötsligt forsvinner och en bitande kyla kasta sig över den lättklädd, blind och döv analfabet som jag tydligen är så här års. Helsike vad jag fryser (”it’s cold enough to freeze the balls off a brass monkey” som man säger i Australien), totalt oförberedd och försvarslös.
Höstens ankomst är en pärs. Hösten är också vallningens ’examenstid’. Det är då nybörjarhundar och deras förare testar nyvunna kunskaper och erfarenheter på en lokalprov och då de allra duktigaste hundar och förare går upp till bevis i SM-nöt och SM-får.(grattis till kvalificering Erik, Marcus, Maths och Roger.) Dessutom var det final i här i Skåne för landets duktigast unghundar (under 3 år) i Unghundscupen. Här visade också Skånes VK fram fötterna med flera startande. För tio år sedan hade vi SM-får på samma plats (Ravlunda) och jag vill påstå att dagens unghundar (och förare) är i genomsnitt ett snäpp bättre än dåtidens hundar. M.a.o. aveln och träning går framåt åtminstone på fårfronten.
På nöt sidan upplever jag läget som lite bekymmersamt. Allt för få nötdjursägare och deras hundar är medlemmar (än mindre aktiv) i vår klubb. Och de som är med i klubben är inte speciellt nöjd med tävlingarna på nötdjur. Klart är det att man har satt ribban väl högt för tävlingsprestationer på ÖK och SK nöt och det har varit avskräckande för många. Dock med valet av Pierre Frick och Karl-Erik Tibblin till SVaKs TävlingsKommité har det tillkommit krafter som jag tror både kan och vill åstadkomma förändringar till det bättre.
På det lokala planet så vilar det ett stort ansvar på Skånes VKs instruktörer att se till att nötdjursägarna på våra kurser välkomnas ordentligt i gemenskapen och att deras primära behov d.v.s. en fungerande gårdshund tillgodoses. Inte är det lätt alltid när kursdeltagaren låter hunden springer fritt hemma och/eller har inga djur att träna på, men dessa problem kan och skall lösas (vad annars handlar pedagogiken om?).
Vi kanske ses (välklädd!) till LP/SK/ÖK hos Sven i Ravlunda eller KM nöt i Sösdala hos Öivind.
larry jones

020628
Ja, då är det här igen. Du vet det med värmen, bad, grillfester, kortbyxor, långvägsbekanta, betande djur, blomsterprakt – för att inte tala om åskväder, maneter, svarta korvar, solbränna, galna turister, förrymda djur och brännnässlor. Kort sagt en härlig tid.
Inte minst för våra fyrbenta vänner. Utöver rutin jobbet kan deras arbetsuppgifter blir många och varierande. Kvigor och lamm ska undervisas om vem som bestämmer på gården (dom äldre vet det redan – eller hur?). Kanske grannens djur kommer på besök ( aldrig tvärtom förstås) eller några individer vill helt enkelt leka kurregömma.
Hursomhelst år möjligheter till träning med många olika förutsättningar – många eller få djur, kända eller okända djur, stor eller liten hage o.s.v. -störst på sommaren. Visst är det så att hundens medfödda egenskaper är det viktigaste parametern som åvgör om den ska lyckas med en ny uppgift, men glöm inte att träning eller arbete med olika förutsättningar ökar hundens arbetslust ,självförtroende och erfarenhet. En så’n enkel sak som att då och då hämta mjölkkorna till ett annat hörn i hagen innan hunden tar hem dom till lagår’n är mycket nyttigt för hunden.
På tal om mjölkkor – jag tycker att något är snett när vi har så få aktiva nöt bönder i klubben samtidigt som det flesta valpar säljs till nöt ägare. Varför är det på detta viset!? Mer om detta senare.
Larry

020428
Sommaren är snart här och klubbens mest aktiva period inledds med kurser, tävlingar m.m..
Det är nu att flera tillfälle finns att träffar andra medlemmar för at prata om väder och vind – och hund förstås.
Här byts det erfarenheter, tips och råd ges och tas, rövarhistorier berättas och kanske en ny hund visar det där lilla extra som väcka allas beundran.
Till ni som är nya i klubben säger jag – valkommen in i gemenskapen! Jag är fårbonde på Haväng vid skånes östra kust och har varit medlem i drygt tjugo år. Duktiga vallhundar är en förutsättning för mitt levebröd eftersom jag och mina kompanjoner arrendera ett stort skjutfält vilket innebär förflyttning av djur över ett tusen hektar stort område. Omöjligt utan bra vallhundar. Dessa hundar växer inte på träd utan måste avlas fram och tränas på rätt sätt och det här klubben spelar en viktig roll. Utan klubbens hjälp hade jag aldrig fått de kunskaper och erfarenheter jag har idag och jag syfta inte enbart på vallning. Så – var inte rädd för att engagera er i klubben, det tjänar vi allihopa på.
Till ni ’gamla’ säger jag – välkommen åter till gemenskapen. Jag hoppas att vi alla kan ta lärdom av det som har varit – minnas det positiva ,analysera det negativa och sedan fästa blicken framåt.
Väl mött på klubbmästerskapet förresten –bara vädret duger så kan vi ha mycket roligt ihop – gamla som nya.
Larry Jones